Decibel (dB) beskriver ljudtryck på en logaritmisk skala. När vindkraftsljud redovisas används ofta dB(A), där “A” innebär att mätningen viktas med ett filter som dämpar låga frekvenser kraftigt.
Det gör dB(A) användbart för jämförelser, men det skapar också en klassisk miss i vindkraftsfrågan: det som ofta driver störning syns sämre i måttet.
Om ljudet har tydliga komponenter i låga frekvenser blir de svagt representerade i dB(A). Resultatet kan bli en siffra som ser “rimlig” ut samtidigt som människor upplever ljudet tydligt – särskilt inomhus.
dB(A) redovisas ofta som en medelnivå över tid. Men vindkraftsljud upplevs ofta som variation: pulser, intermittens eller perioder där ljudet plötsligt sticker ut. Det syns dåligt i ett enda medelvärde.
När bakgrundsljuden minskar blir variationer mer hörbara. Ett ljud som dagtid drunknar i omgivningen kan kvällstid bli framträdande – även om dB(A)-medlet inte har ändrats mycket.
dB är ett mått på ljudtryck, medan dB(A) är dB med ett filter som dämpar låga frekvenser kraftigt.
Det är ett filtrerat mått som brukar matcha hörselns känslighet bättre i mellanregistret än i lågfrekvens.
För att A-filtret dämpar låga frekvenser kraftigt.
Ja, särskilt om ljudet pulserar eller har tydliga lågfrekventa komponenter.
Nej. Det är användbart som jämförelsemått – men otillräckligt som ensam beskrivning.
Vad ska redovisas utöver Frekvensinnehåll (t.ex. tersband) och tidsvariation (hur ljudet ändras över tid).
För lågfrekvens/infraljud: /ljud/infraljud
För hur man faktiskt mäter: /ljud/matning